Abi-rundan 2000

Abirundan? Vad är det? Jo, abirundan går ut på att representanter från KTF och TF i Otnäs åker omkring till svenskspråkiga skolor i landet och presenterar teknikstudier på universitetsnivå för de blivande studenterna. I år besöktes åtta skolor och med på resan var Hanna Björkell (TF), Anne Granat (KK), Johanna Kirsilä (KK), Caspar von Walzel samt undertecknad. Resan började på kvällen söndagen den 29.oktober i snöstorm...

Vi hade reserverat en 8-personers minibuss (VW Transporter TDI) för resan. Enligt planerna skulle vi resa iväg till Otnäs för att ha ett sista stundens planeringsmöte med Hanna och Caspar på söndagskvällen. Problem med att få vinterdäck bytta på vår Kleinbuss orsakade slutligen det att vi startade ca tre timmar försenade kl. halv tolv på natten. Resan till Helsingfors tog längre än väntat p.g.a. det dåliga vädret (slask, regn, snö, dimma, you name it, we had it). Framme i Helsingfors hos Annes var vi ca. kl. två på natten och det var bara att krypa till sängs för att hinna sova något överhuvudtaget.

Nervösitet före showen i Pedersöre. Uppe Anne och Hanna, nere Johanna och Ca-Ge (och skylten det var tal om). Tyvärr var Caspar tvungen att stå bakom kameran.

Nästa morgon var det tidig väckning. Planerad tid för detta var kl. 05:30, men hast du mir gesehen, ingen rörde en fena före kl. 06. Efter ett snabbt morgonmål åkte vi in till Helsingfors efter Hanna och Caspar, för att sedan påbörja resan mot vårt första mål, Tammerfors. I bilen försökte vi planera showen allt vi kunde, men Tammerfors fick nog lov att gå helt på talang. Efter en 45 minuters show kunde vi konstatera att mycket arbete ännu krävdes för att få våra studier att låta närapå så intressanta som de är. Jobbet fick vänta, det började nämligen bli en aning bråttom för att hinna till Jeppis under ljusa tiden av dygnet.

I Jeppis parkerade vi oss hos Johannas föräldrar, där vi fick njuta av ett ordentligt kvällsmål. Vi strukturerade också om våra slides och byggde om showen fullständigt. Resultatet var en mycket professionell show (<=autentisk kommentar av en åhörare). Till showens ‘professionalitet’ påverkade förstås det att vi hade moderna redskap med oss, en laptop och en videokanon.

Även om vi parkerade oss en stund i Jeppis, stannade ingen annan än Johanna på ort och ställe. Hela resan var fylld av små överraskningar. En av dessa var att vi i Karleby, där vi enligt planerna skulle övernatta på Nukkumatti, istället övernattade hos Pytti och Benita Simell. Men tro ni vad ni vill, så bleknar nog Nukkumatti i jämförelse med den ‘service’vi fick; kvällste, kaka, bastu, öl(!) och trevligt sällskap. Vad kan man annat än nöjd gå och lägga sig efter ett sådant bemötande?